När vet man att man har en personlig fotostil?

Egna reflektioner efter Vårgårda samt intressanta blogginlägg från Terje och Malin har fått mig att fundera en del över vad som är personlig fotostil.

Jag har ett motto som jag försöker leva upp till när jag ger mig ut med kameran:
”Fotografera det som JAG ser. På det sätt som JAG upplever det.”

För mig är de två meningarna det som sammanfattar och förklarar vad det är att ha en personlig fotostil. Enkelt och rakt. Men kanske inte så enkelt ändå. Vad är det som styr vad jag ser? Förhoppningsvis min kunskap, erfarenhet, förberedelse, känslor, engagemang och berättarbehov. Inte normer och föreställningar om vad naturfotografi borde vara. Samma saker styr förhoppningsvis även hur jag upplever det jag ser.

Hur vet jag att resultatet -bilderna -bär min personliga stil? Att jag som fotograf bidrar med något unikt? För mig handlar det inte om motivet som en avgränsning av min stil. Jag fotograferar allt från svamp till örn. Jag använder inte heller någon unik teknik som ger mig unika kännetecken. Jag har även bildidéer som rör sig från dokumentära till mer konstnärliga. I grunden är det enda svar jag kan ge att om bilden innerst inne känns helt ärlig och rätt så bär den min personliga stil. Oavsett om den till utseendet är helt konventionell eller om den hamnar helt utanför trygghetszonen. Jag kan inte påverka om andra upplever min stil som personlig eller inte. Jag kan bara påverka de bilder jag skapar.

Vem är det som har de trötta ögonen?

Diskussionen fortsätter om naturfotografins hälsotillstånd. Göran Segeholm har nu skrivit en förklaring till vad han menade i krönikan. Tråden har tagits upp hos Terje. Jag har definitivt trötta ögon (på ett positivt sätt) efter alla bilder på Vårgårda naturfotofestival och ställer bara ytterligare frågor som svar på inläggets rubrik:

Vem är det som har de trötta ögonen?

-Kanske Naturskyddsföreningen som tror att man måste anlita andra än naturfotografer för att få intressanta och annorlunda naturbilder?

-Kanske många av Sveriges naturfotografer som tror att naturen bara ska fotograferas på ett visst sätt?

-Kanske jag som inte såg helheten i Görans krönika (men jag står fast vid min möjliga förklaring till varför naturfotografin emellanåt sjukförklaras)?

-Kanske naturfotosveriges röster som inte ser vilken svidande kritik det kan uppfattas som att uteslutas ur möjligheten att visa naturskyddsföreningens 100-års jubileum i bild (Naturskyddsförening hade dock även en naturfototävling öppen för alla)?

Ny hemsida

Har gjort om min hemsida. Mycket av bildmaterialet känns igen från bloggen, men några nya inslag finns det nog!

www.nickruys.se

Vi ses kanske i Vårgårda

Nu börjar det dra ihop sig inför Vårgårda naturfotofestival. Jag reser dit på fredag och ser verkligen fram emot att njuta av andras naturbilder under en helg. Det blir andra gången jag reser dit, och i år har jag två utställningsskärmar att förfoga över för egna bilder. Om det nu är någon som läser bloggen och ska till Vårgårda, kom gärna fram och hälsa! Jag kommer nog att vara i utställningshallen en del under lördagen.

(Bilden har inget med inlägget att göra!)

Höstsol, 2009.

Fem år som digitalfotograf

Konstaterar att jag idag ”firar” fem år som digitalfotograf. Det är fem år sedan jag hämtade min Canon EOS 20D från Cyberphotos lokaler i Umeå. Vad har det betytt för mig? Här är några reflektioner.

1. Det är också ca fem år sedan jag tittade på mina diabilder senast. Känns lite sorgligt att de bara blir liggande.
2. Liksom flertalet som tagit steget från analog till digital fotografi upplever jag fördelarna med att varje exponering är ”gratis” och att slippa vänta några dagar på att få tillbaka den framkallade rullen.
3. En följd av ovanstående är att jag periodvis hamnat i fällan att göra många exponeringar. Ofta på bekostnad av kvaliteten hos den enskilda bilden.
4. Jag anser att jag lärt mig mycket om bildbehandling (med måtta) och gillar verkligen att arbeta i lightroom.
5. Tiden vid datorn blir ofta mer än tiden med kameran i naturen. Raw-formatets trygghet har en baksida i form av efterbearbetning och utebliven direktfeedback vid fotografering.
6. EOS 20D är pensionerad till förmån för EOS 5D mk II. Fullformat och en fantastisk skön kamera att arbeta med. Enda nackdelen hittills – det är inte roligt att ladda upp 21 megapixel TIFF filer på bildbyråns ftp-server med min bredbandshastighet!
7. Har jag blivit en bättre fotograf sedan jag började med digitalkamera 2004 (mer motiverad, skickligare teknik, mer medveten, mer personlig osv)? Ja.
8. Hade min utveckling varit annorlunda om jag fortsatt med analog utrustning? Ja. På gott och ont.

Här är min första digitala naturbild. Från oktober 2004.

Järnäsklubb. Oktober 2004.

Världens bästa naturbilder?

Idag har resultaten från en av världens mest prestigefyllda naturfototävlingar offentliggjorts. Wildlife photographer of the year har funnits som tävling länge. På senare år med varierande sponsorprefixer i titeln. Jag har hunnit snabbtitta på årets vinnarskörd. Noterade tre svenska placeringar – Magnus Lindbom, Mimmi Widstrand och Sander Broström. Stort grattis!

Vinnarbilden på en varg som hoppar över en grind är helt fantastisk. Jag kommer att återvända till hemsidan, för jag misstänker att det finns en del fotopärlor där som inte avslöjar sig på en gång!

Illustrerar texten med en bild som definitivt inte kommer att vinna något pris. Det handlar t.o.m. om en oavsiktlig exponering som gjordes under tiden jag flyttade kameran på stativet.

Världens sämsta naturbild?

Blickfångst?

Det var för- och bakgrunden som var det jag föll för när jag började göra den här bilden. Som tur är fanns det även en rönnbärskvist för blicken att vila mot en stund också. Så upplever jag min bild.

Rönnbär. Gysinge, 2009.

Kolla på gnaget!

Rubriken har inget att göra med det faktum att AIK är på väg att vinna fotbollsallsvenskan. För mig är det betydligt intressantare att titta på den grova aspen som bävern nästan har gnagt genom.

Bävergnagd asp. Färnebofjärdens nationalpark 2009.

I väntan på ljuset, del II

Lönnlöv. Gysinge, 2009.

I väntan på ljuset

Helgen innehöll en tur till Sevedskvarn, Gysinge tillsammans med fotokompisen Tobias. Smhi hade gett oss vissa förhoppningar om att regnet skulle dra bort och ersättas av klar himmel framåt eftermiddagen. Under tiden grillade vi korv och passade på att fotografera vad det blöta höstvädret bjöd på. Någon sol visade sig aldrig, men det är ju faktiskt inte nödvändigt för att göra bilder!

Mossor kurar ihop sig under ett regnväder. Gysinge 2009.